Det finns rum inom oss som sällan får besök. Små, tysta kammare där minnen ligger som damm över gamla möbler. Där inne bor våra ”skuggor” – sådant som en gång gjorde ont, skrämde oss eller lämnade oss i en känsla
Du har säkert själv känt det. Kanske en tidig morgon när solen ännu är låg och försiktig, som om den trevar sig fram över horisonten. Eller en sen eftermiddag när ljuset blir mjukare, gyllene, nästan förlåtande i sin ton. Det
Det finns stunder då livet tycks glida genom våra händer som fin sand. Vi står där, mitt i dagarna, och undrar vart tiden tog vägen. Och ändå – mitt i allt detta förbiflytande – finns något annat. Något stilla. Något
Det finns perioder i livet då allt till synes fungerar, men ändå känns märkligt tomt. Dagarnas rytm rullar på, kalendern fylls, ansvar tas och plikter uppfylls. Ändå saknas något. Inte nödvändigtvis glädjen, men viljan. Den där inre gnistan som gör
Att springa för livet handlar inte om fart. Det handlar om riktning. Om att röra sig MED livet snarare än mot det. Steg för steg, andetag för andetag, tills kroppen och tanken börjar tala samma språk igen. Det är lätt att tro
September är porten mellan sommarens ljus och höstens djup. Luften blir klarare, himlen känns plötsligt högre, och kvällarna bär en ny doft av mognad. Äpplen faller, löv börjar skifta färg, och vi, ja vi känner både vemod och förväntan. September
Hösten är som en konstnär som inte snålar med färgerna. När sommaren tonar bort i sitt varma guld och ljusets intensitet mattas av, öppnar sig en palett av nyanser som talar både till kroppen och själen. Lövens röda, gula och
Sommaren går mot sitt slut, men dröjer kvar som ett minne på huden. Värmen, ljuset, kvällarna som aldrig ville ta slut. Sommaren är löftets årstid – den viskar om vila, gemenskap och lätthet. Men snart kliver hösten in. Inte alltid
Ännu en sommar står för dörren. Det finns somrar som kommer och går som om de aldrig riktigt stannade upp. De lämnar inga avtryck i sanden, inga färgminnen på näthinnan. Andra somrar bränner sig fast som barfotadans på solvarma klippor,
Inom konventionell stresshantering så talas det ofta om vikten av att lära sig att säga ”NEJ”. Vad som avses är förstås att säga nej till sådant som tynger och stör. Sådant som du inte vill vara en del av och