blog.slappna-av.nu
LYCKA är ett svårbehandlat ämne. Men definitivt intressant och spännande. Och viktigt. För att inte säga det viktigaste. Det är ju lyckokänslan som vi så gott som alltid är på jakt efter, direkt eller indirekt.
Och det är utsikten att få uppleva den känslan som får Dig att gå igenom eld och vatten, som kan få Dig att offra allt och som får livslågan att inte bara flamma till, utan att glöda – hett och rött.
Även här längs ”Solkusten” i södra Spanien ser vi nu hösten göra sin entré. Både regn och blåst och höga vågor har svept in över stränderna.
När nu regnet och vinden – och vågorna – har lugnat sig och havet åter ligger spegelblankt, så uppstår något nästan magiskt på de milslånga stränderna.
De svepande vågorna har gjort sanden tillplattad och liksom orörd. Tar Du en promenad på stranden en sådan dag, så förstår Du vad jag menar.
De enda fotspår som kommer att synas är Dina egna och Du kommer att ha intrycket av att Du är den förste, som någonsin har gått där.
För någon dag sedan hände just det här mig vid ett besök på stranden.
Av och till råkar vi alla ut för händelser, som skakar om oss och som från en sekund till en annan kan få vem som helst att både tappa orken och tron på fortsatta möjligheter. Det kan kännas som att falla ner i en djup brunn.
Det ligger nära till hands att tycka synd om sig själv. Och att beklaga sig. Att tycka att oturen förföljer en.
Och att ge upp.
..det hade blivit slut med min dåvarande sambo och att jag i följdverkningarna av det också bestämde mig för att hoppa av de studier, som jag då var mitt uppe i, så hade jag heller aldrig flyttat. Jag hade inte gett mig iväg från den Stora Staden.
Vore det inte varit för mitt dåvarande vacklande i livet och för mitt sökande efter vad jag egentligen helst ville göra, så hade jag knappast sökt mig till nya träningslokaler. Och inte till andra utbildningsvägar för den delen heller…
Själv tillhör jag den generation, som en gång var förpliktigad att genomföra militärtjänsten. Jag har med andra ord gjort ”lumpen” och fått lära mig att hantera dödliga vapen.Min vapeninstruktör hette ”Löjtnant Persson” och jag minns än idag den första lektionen. Den handlade uteslutande om en enda sak. Att lära sig att göra ”patron ur”.
Under förra veckan gjorde jag ett nyhetssvep genom dagstidningarnas nätversioner. Jag var på jakt efter nyheter och notiser som andas positiva förväntningar på det som händer i vår värld.
Det visade sig vara tämligen tunnsått av den varan.
Tvärtom var tidningarna istället överfulla av nyheter som belyser katastrofer, våld, kriminalitet, och allt annat elände.
Det är lackar mot höst. Det börjar märkas att dagarna blir kortare, nätterna både mörkare och längre. Så även här i södra Spaninen.
Skolrna börjar, vardagslunken återvänder. Lusten att ge sig iväg ut på äventyr kan ha svårt att infinna sig.
Men nu ska vi väl ändå inte falla till föga för mörkerdeppar. Livet har ju trots allt mer att bjuda på.
Det kan till exempel bli fler tillfällen till ensamma stunder vid soffbordet med en kopp kaffe och ett par flammande värmeljus. Det är det sannerligen inget fel på heller.
En gång för länge sedan tog jag med en av mina söner, då bara 6 år, till en lekpark här i närheten. Han såg fram emot den här dagen och han ville naturligtvis stanna där så länge som möjligt.
Han hade precis börjat intressera sig för det här med tid och när vi kom dit så frågade han mig hur länge, som vi skulle stanna där.
Av tradition och av gammal hävd så brukar den del av träningen, som syftar till att förbättra de rent fysiska egenskaperna, struktureras upp i olika delmoment.
Vi tränar styrka, vi tränar rörlighet, vi tränar teknik, vi tränar kondition och så vidare vid sidan av den direkta träningen i den motionsidrott, som vi har valt.
Detta är en del av träningen som ofta tar mycket tid och energi. Av många upplevs denna del av träningen som tråkig men som ett nödvändigt ont.
Vi försöker tvinga kroppen till bättre prestationer genom långvarigt och hårt kroppsarbete. ”Det finns inga genvägar – det är hård träning som gäller…” brukar det heta.
Det är svett, smärta, plågor… – och olust – som skall göra susen.
Ingenting kan dock vara mer felaktigt.
De flesta svenska män har en speciell relation till ordet ”eldvakt”.
Kanske har även Du suttit mitt i ”vargatimmen” på ett par vedklossar bredvid den glödheta kaminen, med ögonen svidande av både trötthet och rök och tagit Ditt eldvaktspass, medan Dina lumparkompisar tryggt snarkade vidare i 20-mannatältet någonstans i Sverige.
Du hade ett ansvar under den timmen – att hålla liv i elden.
Vår webbsida använder cookies. Genom att klicka på "godkänn" så accepterar du vårt användande av cookies. Läs mer
Svenska
Dansk
English
Suomi
Français
Deutsch
Magyar
Italiano
كوردی
Norsk bokmål
Português
Español