Erkänn!

Är du också rädd för rädslan..? 

Du är i så fall inte ensam. Jag är det. Och det är de flesta andra också. Det är det lika bra att erkänna, direkt och utan krussiduller.

Rädda är vi allihop – ibland. Mer för vissa saker och mindre för andra. Mest för sådant som vi inte ens inför oss själva törs erkänna att vi är rädda för. För sådant som vi inte vill röra i, eller ens tänka på. För sådant som vi gömmer oss för.

Kan det finnas ett samband där..?

Kan det vara så att det skrämmer oss mer, just för att vi gömmer oss för det..?

Visst är det så.

Det bästa sättet att ta bort en skugga är ju att lysa på den. Och visst har du väl upplevt den befriande känslan, när du äntligen erkänt att eu är rädd. Kampen upphör på något sätt.

Du är förvisso fortfarande rädd, men behöver åtminstone inte kämpa emot längre. Rädslans skarpa udd trubbas av. Stypgreppet släpper. Och du kan faktiskt gå vidare med att försöka göra något konstruktivt av en känsla som till en början verkade vara enbart negativ.

Plocka sönder rädslan!

Vad är du då egentligen rädd för?

Skulle du ta ett litet steg tillbaka och på avstånd syna dina rädslor ordentligt i sömmarna, så kommer du sannolikt att bli förvånad.

Det mesta visar sig faktiskt ofta vara rena dumheterna.

Föreställningar och ingrodda attityder om företeelser är vad ”monstren” till största delen består av. Rena tankekonstruktioner alltså. 

Tror du mig inte..?

Antag i så fall utmaningen och gör så här:

Sätt dig ensam och berätta högt och tydligt för dig själv om vad du är rädd för. Spela in på band, om du vill. Eller skriv ner det som skrämmer dig på ett papper.

Var ärlig mot dig själv och se till att få med allt! (Ett bra alternativ är naturligtvis att berätta för någon, som du har förtroende för)

Spjälka sedan upp det du har berättat i delpunkter. Fråga dig sedan för varje punkt; Vad är det värsta som skulle kunna ske, om det här händer..?

Det mesta var inte så farligt, eller hur? Snarare rena fånigheterna…!?

Och visst var det väl skönt att få lätta litet på trycket..? Det är inte utan att du känner att du skulle kunna kontrollera det här, eller hur..?

Ta kontroll..!

Att ha kontroll innebär att du känner dig säker på att du bemästrar något. Du vet att du kan, helt enkelt. Och du känner dig därför lugn och trygg.

Att ta kontroll över din egen rädsla blir därför en fråga om att du lär dig att bemästra en given situation. I det här fallet något som du är rädd för.

Det här kan du göra på i princip två olika sätt.

Du kan försöka att förändra situationen, så att den anpassas till dig. Eller också kan du förändra dig själv så att du anpassas till situationen. 

Svårare än så är det egentligen inte…eller enklare heller för den delen…

Det är du själv som måste ta tag i det. Rädslan är ju trots allt din och ingen annans.

Action point

Att ta ett nappatag med sin egen rädsla kräver mod. Ibland en rejäl portion med mod. Men det går. Och det går litet lättare, om du bara tar en liten bit i taget.

Börja med att förändra din egen attityd till rädslan. Se den som ett gyllene tillfälle att utvecklas.

Ge dig sedan på de minsta ”munsbitarna” först. Låt dig stärkas även av de små framgångarna.

Fortsätt sedan framåt.

Du kommer att bli starkare och bättre på det för varje dag.

© Björn Solum