I en värld där tid ofta känns som en bristvara och där livet flyter förbi i en virvel av åtaganden och ansvar, skulle konsten ”att ta sig tid” kunna liknas vid en låst och förborgad skattkista som väntar på att öppnas och återupptäckas. ”Att ta sig tid” är inte bara en handling av att sakta ner tempot, utan snarare än mer en konstform som kräver närvaro och medvetenhet. ”Att ta sig tid” är att omfamna ögonblicken, de där som annars bara kommer och försvinner, med en kärleksfull uppmärksamhet och att låta sig fördjupas i den subtila fägring som trots allt hela tiden omger alla oss som lever i den här Världen.

I konsten ”att ta sig tid” finns ingen, eller åtminstone bara liten, plats för brådska eller stress. Det är en konstart som kräver att vi lyfter blicken från klockan och istället tillåter oss själva att sjunka tillbaka in i nuets sfär av upplevelser. Genom att göra detta öppnar vi dörren till en värld av möjligheter och upptäckter som annars skulle förbli gömda för oss. Som om de inte ens skulle ha funnits…

Måleriet skulle kunna få stå som en symbol för denna konstform, där varje penseldrag kan ses på som en manifestation av det ögonblick vi befinner oss i. I varje stråk av färg på duken kan vi på så vis se en berättelse om tiden som tagits för att skapa något vackert och därför meningsfullt. Det är då som det inte bara handlar om att producera ett konstverk, utan i synnerhet också om att låta vårt inre leka fritt i den ständigt pågående processen av skapande och förändring.

I måleriets symbolik göms det en unik möjlighet att fånga tidens flykt och ge den en möjlighet att förvandlas till något beständigt. Genom att låta penseln dansa över duken, kan konstnären låsa fast ögonblicket och låta det leva för evigt. Det är en magisk process som förvandlar det flyktiga till det tidlösa och som kan påminna oss om att tiden faktiskt är en gåva som bör omfamnas och hedras.

”Att ta sig tid” är förstås inte bara en handling av att skapa, utan också av att njuta av själva skapandet. Det handlar om att tillåta sig själv att förutsättningslöst bara följa med i kreativitetens flöde och att låta sig inspireras av det som trots allt finns i vår närhet. Genom att ta sig tid att lyssna på våra egna tankar och känslor, kan vi skapa en djupare förståelse för oss själva och för det som finns men som vi annars inte skulle bry oss om.

I en verklighet där allt verkar gå snabbare och snabbare, kan konsten ”att ta sig tid” bli en motvikt till den stress och brådska som vi upplever vara vår verklighet. Likt en påminnelse om att livet inte bara handlar om att uppnå mål och uppfylla deadlines, utan också om att njuta av resan och att vara närvarande i det som sker i våra liv.

Så kanske borde vi alla bli ”konstnärer av tiden” och ”måla” vår värld och verklighet från hjärtat av vårt inre. Låta vår ”pensel” få dansa fritt över ”duken” och på så vis låta varje ”penseldrag” bli en hyllning till det ouppmärksammade som gömmer sig bakom begreppet ”att ta sig tid”. För i den konsten finns en kraft som kan förändra våra liv och göra vilket ögonblick som helst till en ändlös källa av glädje och inspiration.

© Björn Solum