Kategorier
LITTERÄRT PERSONLIG UTVECKLING

Några ord från mig under dessa dagar fyllda av fasa…


Det är krig i Europa.

Helt plötsligt har krigets fasor kommit så mycket närmare, blivit så mycket mer påtagliga…och…så oerhört mycket mer verkliga.

Och det precis nu, nu när vi äntligen har börjat se ljuset i den långa tunnel av mörka och dystra hot om sjukdomar och farsoter, som vi under de senaste åren har befunnit oss i. Nu, när så många äntligen berett sig på att ta nya tag, att påbörja en ny början, att låta livet, det lustfyllda, få fylla det tomma och mörka med nya hägrande drömmar, med tro och hopp om en ljusnande framtid…

Kategorier
LITTERÄRT

Är det som sägs vara ett slut, egentligen en ny början…?


Är det som förmodas vara ett slut i själva verket en början på något annat?

Eller är det som sägs vara en början egentligen en fortsättning på något som antas ha tagit slut?

Kategorier
LITTERÄRT

Magiskt…


”Själlösa bokstäver får formas till ord, enkla i sitt uttal, obundna i sin form, banala i sin ensamhet.

Samlas orden i sammanhang tillägnas de en relevans – en själslig andedräkt.

Visioner tar vid. Hägringar får liv. Drömmar tar fart.

Längtan föds … och en ocean av hemligheter tillåts bölja mellan varje ord.

Sannerligen magiskt.”

Kategorier
LITTERÄRT LIVSSTIL

Mina hemligheter…och dina…


”Det slår mig plötsligt och oanat att det som skiljer tingen som finns runt mig, sakerna, växterna, husen, ja allt, även människorna, från varandra egentligen inte är tingen i sig, det vi ser, hör, känner, luktar eller smakar. Det är i själva verket avstånden mellan tingens inbördes delar som utgör skillnaderna. 

Kategorier
LITTERÄRT

Levande tystnad.


Det är tyst men ändå inte. För runt mig lever tystnaden. 
     Där finns ännu det lilla, det obetydliga, det som bara hörs när annat tystnar. Vindens lek med gräset, ekorrens mjuka tassande, sjön som kittlar stranden. 
     Där finns mitt hjärtas lugna och jämna slag.
     Jag sluter mina ögon, låter drömmar ta mig.
     Och plötsligt, ovanför, gömd bland löven, tycks en ensam piccola ha rett sitt bo.

© Björn Solum

Kategorier
LITTERÄRT

Soluret.


På en solig plats i min trädgård, upphöjd på sin piedestal, står ett solur. Skuggan som faller i dess inre, skanderar sturskt och resolut – att tiden – den är absolut!
     Men, som väl jag och alla ser…och likväl trotsar…löper skuggan bara runt. Och åter runt. 
     Som en evighetsmaskin.

© Björn Solum, 2019


Kategorier
LITTERÄRT

Gryning.


I nattens mörker kan vi ana det ljus, som trots allt finns någonstans i form av natthimlens alla små ljuspunkter. 

Vetskapen om att även i mörkret finns ljuset kvar, gör att vi kan vila tryggt, medan spirande förväntningar byggs upp i drömmarnas spännande värld. 

Det är återhämtningens tid. Och kraftsamlingens.

Så plötsligt händer något.

Det är fåglarna som mjukt och vackert framför budskapet om den gryende dagen redan innan det första ljuset skimrar under horisonten.

Konserten blir allt ivrigare ju mer ljuset tilltar och växer. Och tacka för det. En ny och spännande dag börjar ju här och nu. En ny dag, full av nya möjligheter. 

Det är som om livet själv står i begrepp att börja på allvar.

© Björn Solum