De flesta svenska män har en speciell relation till ordet ”eldvakt”.

Kanske har även du suttit mitt i ”vargatimmen” på ett par vedklossar bredvid den glödheta kaminen, med ögonen svidande av både trötthet och rök och tagit ditt eldvaktspass, medan dina lumparkompisar tryggt snarkade vidare i 20-mannatältet någonstans i Sverige.

Du hade ett ansvar under den timmen – att hålla liv i elden.

Under dessa tillfällen var det en självklarhet för dig att det var enklare att hålla elden vid liv, än att låta den slockna och tvingas att tända upp den igen. Du såg till att lägga på en ny vedkloss med jämna mellanrum. Svårare än så var det inte. Förutom kampen med att försöka hålla sig vaken naturligtvis.

I Sverige idag talas det mycket om utbrändhet. Människor som slocknar, kroknar, som inte orkar mer. Lågor som brinner ut.

Det finns naturligtvis lika många orsaker till mänsklig utbrändhet, som det finns människor som drabbas. Ur benämningen ”utbrändhet” kan vi ändå ana en gemensam nämnare – det är bränslet som har brunnit ut.

Förutom våra grundläggande behov av näring och vila för vår bränslepåfyllning, så hämtar vi vår energi – vår livslust – ur handlingar som ger oss glädje och njutning, som utvecklar oss i riktning mot det som vi själva vill, som medverkar till att våra relationer blir mer harmoniska och ur handlingar som bidrar till vår överlevnad.  

Vill du undvika att riskera att hamna i en situation, där du tvingas till det hårda arbetet med att försöka ”tända upp brasan” igen, så är det bästa du kan göra att se till att elden inte slocknar.

Lägg på en ny ”vedkloss” med jämna mellanrum. Svårare än så är det egentligen inte.

Action point

Hur ser dina ”vedklossar” ut?

Vad gläds du åt och vad njuter du egentligen av? 

Vad vill du utvecklas till? 

Hur kan du göra dina relationer ännu bättre? 

Det är svaren på dessa frågor, och förstås dina aktiva handlingar för att fylla ditt liv med det de innehåller, som är vad som kommer att hålla ”din eld” vid liv…

© Björn Solum