– – – –

”Jag upptäcker utan att förvånas att jag är helt avklädd, helt naken, helt bar. Jag känner mig ren, och underbart fri.

Jag förstår, i en plötsligt påkommen insikt, att mitt skal, det som jag tycker har skyddat, i själva verket har kapslat in min skuld och min ångest och därför också har utgjort en begränsande barriär.

Jag är äntligen fri från hindren av svåra men dunkla minnen, från sådant som bromsat, från det som har stoppat mig.

En osynlig mur kan äntligen rivas.”

– – – –

© Björn Solum

(Ur Det Vita Snäckskalet  en roman av Björn Solum)