”Det tar en stund innan tillräckligt med lugn och ro infinner sig och jag ser bortom det uppenbara, bortom det som annars bara vore…något…blott en vattenansamling i en svacka mellan bergen.

I lugnet ser jag skönheten, det som gör det värt att återvända.

Det är då, när stillheten infinner sig, som fantasierna får ro att leka och jag kan drömma om vad som finns under den blanka vattenytan. Om det som mina ögon inte vet något om.

Kanske finns där fiskar som leker tafatt, Sluttningar och spännande formationer i bottnen. Dansande växter. Kanske en förtrollande vacker sjöjungfru. 

Det är först i lugnet och stillheten, som jag likaledes upptäcker att bergen, träden och himlen också finns i vattnet. Och att en fjäril har sett en möjlighet att dricka sig otörstig precis framför mig. 

Det är först när jag funnit lugnet inuti mig själv, som jag förstår varför allt levande vill samlas vid vatten och hur inget annat än en vattenansamling i en svacka mellan bergen kan förvandlas till sjön i mitt hjärta.”

© Björn Solum