Kramp…
All denna väntan på orden levandegör min otålighet, gestaltas av olust och leda. Jag befarar att jag även denna natt inte får något skrivet.
Likväl, trots min vånda, tar jag plats vid mitt skrivbord för att söka förmå mig själv att arbeta, men jag reser mig strax, oanat och bortom alla gängse tankar, för att klä ut mig i både mössa, rock och kängor.
Ensam går jag sedan min väg – för att blott avsides vanka…av och an…i en ordlös, bister midvinternatt…
© Björn Solum, december 2018
Leave a Reply