Det är lackar mot höst. Det börjar märkas att dagarna blir kortare, nätterna både mörkare och längre. Så även här i södra Spanien.

Skolorna börjar, vardagslunken återvänder. Lusten att ge sig iväg ut på äventyr kan ha svårt att infinna sig.

Men nu ska vi väl ändå inte falla till föga för mörkerdeppar. Livet har ju trots allt mer att bjuda på.

Det kan till exempel bli fler tillfällen till ensamma stunder vid soffbordet med en kopp kaffe och ett par flammande värmeljus. Det är det sannerligen inget fel på heller.

Under en ensam stund, när resten av familjen fortfarande låg och sov, upptäckte jag häromdagen att min dator innehåller ett program för att lägga patiens. Du vet den där gamla hederliga ”solitär”.

Patiensen bjuder på en stunds lättsam förströelse och kräver väl egentligen inte så mycket av den som lägger den. 

Hemligheten med att få en ”solitär” att gå ut, ligger i att upptäcka de olika möjligheter, som korten ger. Men det gäller också att skapa nya möjligheter genom att se till att vända på de kort som ligger ”med ansiktet ner” när reglerna så tillåter. Att ta vara på rätt möjlighet vid rätt tillfälle öppnar ibland hela patiensen och allt går sedan som smort.

Det slog mig plötsligt att det ju faktiskt är likadant med livet.

Där gäller det också att hålla ögonen öppna för alla möjligheter som bjuds och att försöka skapa nya när det är tid för det. Det kan ofta öppna upp hela tillvaron och allt går som smort igen.

Livet som en patiens?

Ja, varför inte?

Action point

Vilka ”kort” kan Du spela ut idag?

Vilka möjligheter öppnar sig när du stöter på ett ”problem” och löser det?