På en solig plats i min trädgård, upphöjd på sin piedestal, står ett solur. Skuggan som faller i dess inre, skanderar sturskt och resolut – att tiden – den är absolut! Men, som väl jag och alla ser…och likväl
”Det tar en stund innan tillräckligt med lugn och ro infinner sig och jag ser bortom det uppenbara, bortom det som annars bara vore…något…blott en vattenansamling i en svacka mellan bergen. I lugnet ser jag skönheten, det som gör det
”Det är när jag sätter mig på en sten mitt i min lustgård som det plötsligt slår mig… Det som jag hört och läst och till och med skrivit själv. Men som först nu, i denna stund, får en innebörd,
Det är få saker som engagerar oss så mycket som just inget.
Ett simpelt löv faller gulnat och dött till marken om hösten, Det återvänder ur samma jord, framspringer ur samma träd och i samma skepnad, föds på nytt, när vårsolen värmer. Vi tar det för givet, som vore det inget märkvärdigt
Av alla dina mänskliga egenskaper, så är det framför allt en som är unikt mänsklig. Du har förmågan att skapa dina egna tankar. Du kan generera tankar, som ingen annan tänker. Och det är just den förmågan, som gör dig så
Allt som sker har ett ursprung. Ett ögonblick övergår i ett annat i en aldrig sinande ström. Det som nyss var, har redan förändrats och förvandlats. Alltets gåtfulla historia kan således vare sig ha en absolut början eller ett absolut
För några dagar sedan så hade jag möjlighet att ta en stilla morgonpromenad längs stränderna här. Det var en fantastisk dag med ren och frisk luft och jag strosade planlöst omkring i min ensamhet. Jag satte mig tillslut på en