”Det är när jag sätter mig på en sten mitt i min lustgård som det plötsligt slår mig… Det som jag hört och läst och till och med skrivit själv. Men som först nu, i denna stund, får en innebörd,
Det är få saker som engagerar oss så mycket som just inget.
_ _ _ ”Jag kan ha varit här i bara några sekunder eller i flera dagar. Kanske för alltid. Jag vet inte längre. Sekunder, minuter, timmar? Inget, absolut inget, betyder ändå sådana begrepp. Tiden, så som jag känner den, upphör att existera.
Ett simpelt löv faller gulnat och dött till marken om hösten, Det återvänder ur samma jord, framspringer ur samma träd och i samma skepnad, föds på nytt, när vårsolen värmer. Vi tar det för givet, som vore det inget märkvärdigt
Det skymmer redan och i viken ligger vattenytan blank, och stilla. Bleken bryts oanat av en cirkelformad, tyst vågrörelse, som knappt hinner sprida sig över vattnet innan den klingar av och försvinner och sjön åter ligger lika orörd. Något…eller någon…har av
En brand har rasat. Den är över nu.Sot och aska täcker min lustgård. Bland kullar och dungar är allt tyst, grått, öde…som vore allt…dött. En ensam sparv med svedda vingar tar likväl plats bland kala grenar.Ur dess strupe ljuder sturska
”Det är djupet i din blick som gör dina ögon så sagolika…din oförfalskat öppna själ som gör ditt ansikte så tilltalande…dina drömmar din gestalt så oöverträffat unik… Den milda vinden du själv andas gör ditt hår så levande, så vackert…Och
– – – – ”Jag upptäcker utan att förvånas att jag är helt avklädd, helt naken, helt bar. Jag känner mig ren, och underbart fri. Jag förstår, i en plötsligt påkommen insikt, att mitt skal, det som jag tycker har
All denna väntan på orden levandegör min otålighet, gestaltas av olust och leda. Jag befarar att jag även denna natt inte får något skrivet. Likväl, trots min vånda, tar jag plats vid mitt skrivbord för att söka
I nattens mörker kan vi ana det ljus, som trots allt finns någonstans i form av natthimlens alla små ljuspunkter. Vetskapen om att även i mörkret finns ljuset kvar, gör att vi kan vila tryggt, medan spirande förväntningar byggs upp