Det är tyst men ändå inte. För runt mig lever tystnaden. 
     Där finns ännu det lilla, det obetydliga, det som bara hörs när annat tystnar. Vindens lek med gräset, ekorrens mjuka tassande, sjön som kittlar stranden. 
     Där finns mitt hjärtas lugna och jämna slag.
     Jag sluter mina ögon, låter drömmar ta mig.
     Och plötsligt, ovanför, gömd bland löven, tycks en ensam piccola ha rett sitt bo.

© Björn Solum