Tid har sedan urminnes tider fascinerat och förbryllat oss människor. Från antikens greker till moderna tänkare har begreppet TID undersökts ur både metafysiska och praktiska perspektiv. Men vad är tid egentligen, och varför upplever vi så ofta att vi har en brist på den..?

Den filosofiska grunden

En av de mest inflytelserika tankarna om tidens natur kommer från antikens filosofer. Aristoteles beskrev tid som ”antalet rörelser i förhållande till före och efter” och betonade på så vis tidens beroende av förändring och händelser. Utan rörelse eller förändring, menade han, skulle tiden vara tom och meningslös.

Kant tog detta resonemang vidare och föreslog att tid inte är en egenskap hos Världen i sig, utan snarare en grundförutsättning för hur vi som människor uppfattar verkligheten. Enligt Kant är tid egentligen en subjektiv upplevelse som möjliggör för oss att organisera våra upplevelser under livets gång.

Heidegger menade å sin sida att tid är oupplösligt förbunden med vår egen existens och att vårt förhållande till tiden präglas av medvetenheten om vår egen dödlighet. Denna insikt skapar en press att ”få ut” något av tiden, vilket i sin tur leder till upplevelsen av tidsbrist.

Tidens paradoxer

Filosofin kan påminna oss om tidsbegreppets paradoxer. Den följer både en rak linge och går runt och runt igen. Den är både mätbar, subjektiv och synnerligen relativ. 

Vår upplevelse av tid formas av våra val, vår kultur och vår medvetenhet om att vi faktiskt finns. Att hantera tiden handlar egentligen därför inte om att öka mängden tid utan om att lära oss att leva mer äkta under den tid vi har till vårt förfogande. Och genom att omfamna tidens komplexitet kan vi kanske, i likhet med antikens filosofer, försonas med dess väsen och finna en djupare mening i det liv som trots allt ständigt rör sig framåt…

Tidsbristens moderna paradox

I nutidens Värld tycks tidsbrist vara en allmän klagolåt. Trots tekniska framsteg som har effektiviserat arbete och vardag är vi människor ständigt upptagna. Istället för att njuta av de tidsbesparingar vi gör med hjälp av tekniken, fyller vi ”tiden vi får över” med nya uppgifter och åtaganden.

Samtidigt kan den danska filosofen Søren Kierkegaard påminna oss om att tidsupplevelsen är subjektiv. Han skilde mellan ”den förströdda tiden”, där vi flyr från oss själva genom yttre sysslor, och ”den autentiska tiden”, där vi lever i nuet och är medvetna om vår egen existens. Tidsbrist skulle enligt Kierkegaard därför kunna ses på som en slags flykt från autentiskt liv snarare än en verklig brist på tid…

Kan vi återerövra tiden..?

Frågan om hur vi kan hantera tidsbristen leder oss till insikten att det kanske inte är mängden tid vi har som är problemet, utan i själva verket en fråga om hur vi förhåller oss till den. En möjlig väg är att reflektera över våra prioriteringar. Vad vi fyller vår tid med. Och, inte minst, varför..? 

Genom att fundera på vad som verkligen är viktigt för just dig, kan du skapa ett mer medvetet förhållande till tiden. Meditation och en mer medveten närvaro i nuet är praktiska mentala tekniker som allt fler vänder sig till för att förankra sig i nuet och motverka den stessande känslan av tidsbrist…

Kan det kanske vara något även för dig..?

Kanske är det ändå just där som hemligheten bakom ett lyckligt liv gömmer sig..? I att ta sig tid för att prioritera mer av sådant som du verkligen uppskattar och tycker om…

Tål att tänka på..?

© Björn Solum