Ett simpelt löv faller gulnat och dött till marken om hösten,

Det återvänder ur samma jord, framspringer ur samma träd och i samma skepnad, föds på nytt, när vårsolen värmer. 

Vi tar det för givet, som vore det inget märkvärdigt alls. Ingenting. 

Nog vore det väl märkligt om inte allt levande, så även människan, på samma vis, har evigt liv...

© Björn Solum