”En tunn silverlinje skär genom mörkret när seglen hissas. Havet breder öppet ut sig framför mig, en oändlighet som både hisnar och lockar. Här finns ingen förankring, ingen bundenhet, bara vindar, djup och fria vidder. Vågorna rullar som löften under
– – – – Jag provar rösten, harklar mig försiktigt. ”Hallå!” – Det är inget skrik. Inte ens ett rop, snarare blygt, som ett tveksamt mummel. Likväl ett tillkännagivande. Ljudet studsar till ett kort och trubbigt eko. Det dör hastigt