Det finns något märkligt med horisonten. Vi kan stå vid havet en stilla morgon när världen ännu håller andan. Vattnet ligger som en blank spegel framför oss och långt där borta, nästan omärkligt, möter himlen havet i en tunn blå
Det finns något i havet som kallar. Kanske är det något som funnits där sedan urminnes tider, ett minne vi bär med oss under generation efter generation. Som en röst utan språk, ett sådant som inte kräver förnumstiga ord, utan