Det finns ord och uttryck som förändras med åren. När vi är unga tror vi att vi förstår dem direkt. Vi hör dem, använder dem och går vidare. Men sedan händer livet. Vi samlar erfarenheter, gör våra misstag, blir lite äldre, lite mjukare, lite mindre tvärsäkra — och plötsligt öppnar sig samma ord på nytt och visar att de hela tiden burit på något mer…

Så har det blivit för mig med uttrycket ”Simma för Livet”.

Vid första anblicken låter orden kanske som en uppmaning till flykt. Kanske från något av havens existerande rovdjur eller för den delen imaginära faror. 

Andra kanske uppfattar det som en uppmaning till motionsträning. Några längder i bassängen. Ett morgondopp i havet. En vänlig påminnelse om att hålla kroppen igång och hjärtat starkt.

Och visst finns det något av allt det där i uttrycket.

Men för mig har det med tiden kommit att handla om något mer och större. Det har blivit ett sätt att se på livet. För livet liknar nämligen vårt umgänge med vatten mer än vad många kanske först tänker på.

Ibland ligger det blankt och stilla framför oss. Liknar alla dessa dagar som bara flyter på så lugnt och stilla att det verkar som om det alltid kommer att fortsätta vara så. Sedan kommer vinden. Något förändras. En sjukdom, en förlust, en ny riktning, ett oväntat besked eller bara den där lite långsammare förändringen som kommer av att åren går. Och plötsligt rör sig ytan igen.

Det märkliga är att vi människor ofta reagerar på samma sätt när vi möter förändringar. Vi börjar kämpa. Vi spänner oss. Vi försöker få tillbaka lugnet genom att försöka kontrollera det som sker. Som om livet vore en trilskande motor som ibland bara behöver justeras lite.

Men vatten fungerar inte så. Och, om du tänker efter, inte livet heller.

Jag har under större delen av mitt yrkesliv arbetat med människors fysiska och mentala välbefinnande. Jag har mött människor som tränat för hårt, arbetat för länge, tagit för stort ansvar och glömt att kroppen och själen faktiskt är byggda för rytm — inte för ständig belastning.

Det är sällan människan går sönder av en enskild tung dag. Det är oftare de hundra små dagarna utan återhämtning som till slut gör oss slitna. Och just där har jämförelsen med hur vatten beter sig alltid fascinerat mig. För vatten kräver något som vår tid ibland glömmer bort. Nämligen pur och enkel närvaro…

Det går inte att stressa genom vatten utan att motståndet ökar. Den som simmar spänt blir fort trött. Den som försöker besegra varje våg använder mer kraft än nödvändigt. Men den som hittar rytmen och bara låter sig själv flyta med, upptäcker strax något märkligt — att mindre ansträngning ibland ger mer rytm, bättre flyt och följsamhet i rörelsen. Att ta sig smidigt fram genom vatten handlar mycket om bli ett med elementet. Det handlar mer om att låta sig bäras och att glida fram än om att ta i och kämpa…

Det är en ganska vacker tanke. Inte bara när man simmar…

Vi lever i en kultur som gärna hyllar det hårda och det snabba. Vi talar om att pressa gränser, optimera vardagen och maximera resultaten. Samtidigt talar vi sällan om konsten att flyta och glida. Inte i bemärkelsen att ge upp. Inte heller om att driva planlöst. Utan om att lära sig att skilja på det som behöver kraft och det som bara behöver mer tillit.

Jag tror att många människor innerst inne längtar efter just det här. Inte nödvändigtvis efter ett enklare liv, utan efter ett liv som känns lite mindre tungt att bära.

Kanske är det just därför som så många söker sig till vatten utan att riktigt kunna förklara varför.

De går till havet när de behöver tänka klarare. De sitter vid spegelblanka sjöar när de behöver hitta tillbaka till lugnet. De badar när kroppen känns stel och ogin. De simmar när tankarna blivit för många. De söker sig till något som inte kräver ord för att kunna förklaras…

Vatten frågar nämligen aldrig vem du är. Det frågar inte vad du arbetar med, hur gammal du är eller om du lyckats med dina mål. Det tar emot dig precis som du är den dagen. Och sannerligen finns det något djupt tröstande i det. Och kanske också något annat minst lika viktigt…

För om det är något livet lärt mig så är det att människan inte alltid behöver fler metoder, fler regler eller fler prestationsmål. Ibland behöver hon bara få tillbaka kontakten med det enkla. De självklara andetagen. De anspråkslösa stegen vi tar under en helt vanlig promenad. Ett svalkande dopp ibland och ibland ett värmande. Kanske bara några lugna simtag för att känna att man fortfarande flyter. Stunder utan att någon, inte ens en själv, mäter eller värderar det man gör.

Och kanske är det precis där som uttrycket ”Simma för Livet” får sin sin djupaste mening. Det rymmer nämligen båda riktningarna.

Det handlar förstås om att röra kroppen för att må bättre. Men det handlar också om att leva på ett sätt som inte gör oss främmande för oss själva. Som att fortsätta röra sig genom livet utan att förlora lättheten. Att ibland ta i och ibland bara att flyta med och vila. Även att stundom förstå att också återhämtning är en rörelse. Och kanske framförallt att det inte alltid är den som rör sig fortast som får mest ut av färden.

När jag sitter här nere vid Medelhavet och ser morgonsimmarna glida fram genom det tidiga ljuset tänker jag ibland att de flesta av oss egentligen söker efter samma sak. Inte perfektion. Inte odödlighet. Bara känslan av att för en stund bara känna sig levande. Att kroppen fortfarande svarar. Att andetagen fortfarande känns och skänker liv i våra kroppar. Att Världen fortfarande går att uppleva och njuta av. 

Och kanske räcker just det längre än vi tror. Kanske behöver livet inte vara mer komplicerat än så.

Vi kommer ur vatten. Vi bär vatten inom oss. Och ibland mår vi bra av att återvända dit. Inte för att fly från vardagslivet. Utan för att lättare kunna leva det livs levande…

Så nästa gång du står vid en strand, en brygga eller en bassängkant — stanna upp en stund innan du kliver i. Se hur ljuset rör sig över ytan. Ta ett djupt andetag. Låt det påminna dig om att allt inte behöver göras med kraft. Mycket i livet går faktiskt att göra genom att ”flyta med” i rytm och med bibehållet lugn.

En del saker fungerar faktiskt och helt enkelt som allra bäst när du ”simmar lugnt” och…”för Livet”…

© Björn Solum